Berättelsen om Blodet av Anders Björkelid

I och med Frostskymning är fantasyserien Berättelsen om Blodet fullbordad och jag är verkligen glad att jag har tagit mig igenom den! Det är så mycket häftiga idéer som presenteras och ett trollbindande språk som verkligen känns som en frisk fläkt inom fantasygenren.

Berättelsen börjar med Ondvinter och handlar om tvillingarna Sunia och Wulf som växer upp utanför en liten by tillsammans med sin far. Dock visar det sig att det är mycket som de inte känner till om världen när Kylans hantlangare tvingar tvillingarna att ensamma fly från gården och ut i världen. Det visar sig snart att de motvilligt är ute på ett uppdrag för att förgöra Kylan, som alltså är berättelsens huvudantagonist. Jag gillar verkligen denna motståndare, för att istället för att vara en mäktig varelse som vill bestämma över världen snarare är ett tankesätt som gör de drabbade apatiska och okreativa. Det är ingen jättestor skillnad men jag tycker ändå att det är tillräckligt för att jag ska känna att det är något skolan.

En annan intressant sak är berättarperspektivet i den första boken, som istället för att vara ett jag eller en tredje person som berättar är det istället ett vi, det vill säga tvillingarna, som berättar. Detta bryts dock upp men är något som längre fram i serien refereras till på ett snyggt sätt.

Det jag kan tycka är negativt med serien är att den stundom kan bli lite seg att läsa till följd av dramaturgin. Ofta känns det motiverat i och med att det blir ett lägre tempo i dem delarna men det är lite för dåligt driv för att en ska slungas igenom berättelsen, vilket en (kanske fördomsfullt) kan förvänta sig av en fantasybok. Vidare tycker jag att problem lite för ofta löses med att det dyker upp något som räddar situationen från ingenstans. Vissa lösningar känns lite väl långsökta och gör att en som läsare efter ett tag blir avtrubbad när tvillingarna ställs inför något problem.

Men överlag är berättelsen spännande och jag tycker att fördelarna med råge överskuggar det negativa. Den stora behållningen för mig var som nämnts stämningen och de i mitt tycke innovativa idéerna. Att använda sig av mer nordiska element i världsbygget känns framförallt intressant.

Det är definitivt en bok för den som vill läsa lite annorlunda fantasy och tycker att det är häftigt med nordisk folktro, kanske inget för den som är ovan med att läsa eftersom det som sagt finns passager där tempot blir så lågt att en kan fastna.

Drakväktaren av Carole Wilkinson

Drakväktaren är en fantasybok skriven av Carole Wilkinson. Den utspelar sig i ett antikt Kina och handlar om en slavflicka som bor hos den kejserlige drakväktaren. Han är på många sätt väldigt osympatisk. Han super och missköter djuren och drakarna. Hon flyr i början av boken tillsammans med den sista draken och den tama råttan Hua. Draken har med sig en draksten som han säger att de måste ta till havet. Och då flickan känner en stark dragning till draken, och dessutom är efterlyst av kejsaren, beger de tre sig iväg på en resa mot havet.

Drakväktaren är första delen i en serie om tre böcker. Den är inte särskilt actionspäckad utan behållningen ligger snarare i den för fantasygenren annorlunda miljön och den spännande stämningen.

Broderband – ny bokserie av John Flanagan

Första boken i John Flanagans nya bokserie har kommit ut på svenska och det är självklart något vi vill tipsa om! Serien utspelar sig i samma värld som Spejarens lärling och har en läst dem finns det en hel del en kan känna igen. Den utspelar sig i Skandia, dvs. Norden och kretsar pojken Hal och hans broderband av pojkar som inte blivit invalda i något annat broderband. Första boken heter De Utstötta. Spännande fantasy med högt tempo och trevliga karaktärer.

 

 

 

Här är boktrailern:

Och här berättar Flanagan om bokserien på engelska: